Jag har under den senaste tiden funderat på problem i samhället, naturligtvis designade av illuminati. När jag pratar om problem i samhället syftar jag framför allt på att folk går varandra på nerverna.

Folk har förvandlats till ett nervvrak där man överreagerar på små irriationsmoment från omgivningen. Man kan helt enkelt inte hantera det. De har helt enkelt inte förståelse att andra människor kan irritera dem. Situationen blir helt enkelt ohållbart eftersom irritationsmomenten är mer regel än undantag.

Hur kommer man tillrätta med det här då som en ensam människa?? Det är det som jag har funderat på och funnit viktiga svar i just relgionen. Det är kanske därför illuminati är så negativt inställd gentemot relgionerna. Den vill naturligtvis inte att vi ska ha lösning för de problem som den skapar. Många har under senaste tiden tagit upp buddismens för att lösa samhällsproblem kanske på grund av att de andra relgionerna har fått så dålig klang. Man är inskränkt, fanatiker och vad det är heter om man kommer på tanken att nämna relgionen. Men buddismen har inte haft en sådan negativ klang och det är kanske därför som många har tagit sin tillflykt till buddismen. En relgion vars filosofi håller på att urholkas också under den senaste tiden. Kanske har illuminati insett att den kan också utgöra en fara mot alla de problem som de iscensätter i samhället. 

Men inte bara buddismen utan även krisendomen och islam kommer med viktiga svar på samhällsproblem som vi ser idag. Jag är inte religion expert men det känns inte att judendomen har samma slagkraft. Det är framför allt två budskap i kristendomen och Islam som jag har tänkt på och som har väldigt förlösande budskap för de samhällsproblem som jag har nämnt ovan, nämligen hur man ska komma tillrätta med irritationsmomenten i samhället och att folk har en väldigt låg acceptans för dem. 

Det finns en berättelse om jesus där han varje dag påväg till jobbet gick igenom ett grannskap där befolkningen där var fientligt inställda mot honom och brukade kasta skräp och skrika kvädesord. Ändå gick han längs samma gata igenom grannskapet och snällt fann sig i att bli nedskräpt och höra folkets aggressiva ogillande. Han undvek helt enkelt att besvara behandligen med samma mynt. En dag så när jesus var påväg att gå igenom gatan så dök inte grannskapet upp, när de även uteblev dagen efter så gick Jesus och knackade på för att höra varför de inte hade varit på sina balkonger och kastat skräp på honom. Han undrade vad som hade hänt. Det visade sig att en av de äldre hos grannskapet låg på dödsbädden. Jesus framförde sina kondoleseanser och framförde sin djupaste beklagan. Den här grannskapet tyckte naturligtvis att det va konstigt hur Jesus uppträdde med tanke på hur de hade behandlat honom under så lång tid och det gjorde att de konventerade till kristendomen. Det som är anmärkningsvärd är att samma slags berättelse finns även inom Islam. Men det är kanske inte det som är viktigt, utan det som är viktigt är att de stora relgionerna ger avgörande lösningar på viktiga samhällsproblem.

En annan berättelse som de flesta säkert känner igen är när ett par skriftlärda rådfrågade jesus hur de skulle behandla en kvinna som hade gjort sig skyldig för äktenskapsbrott. Då sa nämligen Jesus att den av er som är fri från synder får kasta den första stenen.

Det här är naturligtvis väldigt fin filosofi och kan tillämpas på många situationer i dagens samhälle. Nästa gång någon beter sig irriterande mot en kan man fråga sig om man själv är oskyldig. Svaret är förmodligen nej eftersom illuminatis samhällsarkitekter har sinnrikt skapat ett samhällsmönster där folk automatiskt irriterar varandra, många gånger även när de anstränger sig maximalt att inte göra det. Det finns otaliga exempel på det. Exempel som många gånger går in i varandra och har skapat en ständigt neråtgående spiral. Folk som irriterar varandra och irritionsmolnen bara växer och växer i samhället. Vad kan man göra som en ensam människa i den här omöjliga laborinten som illuminati har skapat?

Som sagt de här filosofierna och tankesätten som man hitter inom de största religioner ger många gånger svar på frågan. Jag tycker att de hjälper mig i alla fall. Varje gång någon irriterar mig så tänker jag om jag själv är fri från synd!! Har jag aldrig irriterat någon annan människa?? Som sagt många gånger irriterar man andra även när man sätter all sin kraft bakom att inte göra det.

Mitt förra inlägg är ett bra exempel på det. Även om man inte säger neger högt utan i sin egen skalle så syns det ändå utanpå. Någonting som speciellt svarta och invandre är snabba att upptäcka!! Men om man hänger upp sig på en stackers svensk som gör allt att bli av med de här rösterna i huvdet så irriterar man bara sig själv och gör livet svårt för den personen som ändå gör sitt bästa att sätta spärn mot någonting som sker automatiskt och som personen inte kan rå för helt enkelt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte om alla kan följa mina tankar. I slutändan handlar det om socialingenjörskonst. Att påverka människor i rätt riktning. Att skapa ny kultur.   Till exempel kan du sätta upp en genomtänkt staty i en rondell och se till att det påverkar...

Egentligen är konflikt mellan etiska grupper inte mer komplicerad än konflikter mellan grannar och enskilda personer. Det kan vara fridfullt och det kan vara mindre fridfullt. Frågan som ställs då är om fridfullheten är resultatet av slumpen eller om...

Att inte bara västvärlden utan världen överhuvudtaget kommit långt, inte bara i tekniskt avseende utan även inom andra vetenskap som kan bidra till de institutioner som har samhället och dess uppbyggande som huvudfråga kan vi utgå ifrån. Att en ledar...

Den glödande tråden i den verklighet som vi lever i är att skapa en så smärtfri och naturlig sammansmältning mellan världens länder som möjligt. Det undanröjer helt enkelt illuminatis möjligheter att kunna agera genom osämja. Om den teorin som jag fr...

Ibland tvivlar jag på mitt sätt att närma mig verkligheten. Varför gör i så fall inte "andra" författare det? Varför smyger de runt verkligheten som katten går runt het gröt. Är det bättre så? Ska inte verkligheten beskrivas rakt ut istället som mång...