Jag vill beröra ett par punkter till när det gäller illuminati, dominerad av den här mördarfamiljen Rotschild med sin bas i England och USA. Alla negativa superlativ känns för lite för att beskriva den här organisationen. Vad jag förstår är att det ohyggliga trycket på illuminati börjar bli för stor och det enda strategin de verkar ha för att motverka det är det vanliga terrorn och folkets dumhet, någonting som hittills har räckt för att de, som är i grunden en liten klick människor, ska kunna dominera världen. Fortfarande ser vi vilken enorm nytta illuminati har av idioter, bland annat i Syrien. Att de fortsätter använda sig av terrormedel som HAARP för att döda och lemlästa kvinnor och barn för att sätta press på olika så kallade diktaturer i världen verkar också fortsätta, senast jordbävningen i Burma som resulterade i stor förödelse.

Kort uttryckt verkar illuminati inte ha ändrat taktik. De fortsätter med samma medel och strategier. Den här nya löjliga, genomskinliga, från ingenstans uppsprungna fenomenet anonymous är ytterligare exempel som visar att illuminati fortsätter att spela på folkets dumhet för att kunna behålla sin ställning. Det är ganska förståeligt. För det är en liten klick människor som vi har med att göra. En grupp människor som har dominerat världen med just de här okonventionella metoderna. Men när folket verkligen vaknar så blir det svårt. Det är min upplevelse. Till dess får olika länder också använda sig av okonventionellla metoder för att stå emot illuminiati och dess komplotter.

Sedan måste man ha klart för sig vad illuminati är och inte är. Att illuminati har inskaffat sig sin rådande ställning genom att kontrollera valutor står förmodligen klart för de flesta. Däremot måste man även ha klart för sig vilka dessa valutor är. För att desorientera trycket mot de själva så använder sig illuminati av olika tillvägagångssätt. Fenomenet anonymous är förmodligen ett bra exempel. Det andra sättet för att förvirra folk tror jag är att sprida desinformation om vilka valutor som de verkligen dominerar. Som jag har förstått det så fick illuminati genom terrormetoder kontrollen över den nyetablerade landet USA och dess valuta från att tidigare ha fått rätten över det brittiska pundet, något som å andra sidan skedde på frivillig basis. Sedan finns det ingen redogörelse för att de ska ha tagit över någon annan valuta. Men de valutorna framför allt dollarn har hittills räckt för att de ska ha monopol över den här verksamheten, en monopol som de vill behålla och helst utöka med alla till buds stående medel, alltså det vanliga terrorn och anspelningen på folkets ignorans.

Utöver det har de naturligtvis sin vanliga ekonomiska muskel att utgå ifrån någonting som de också använder för att ställa till oreda i länder som inte gör som de vill att de ska göra. Det vanliga är att investera i olika länder och dra tillbaka sina investeringar när utvecklingen inte går som de har tänkt sig, senast i Cypern som många påstår står i ruinets brant. Det som har hänt är som det har hänt otaliga gånger tidigare, att den här lilla klicket människor som håller världen i ett järngrepp har dragit tillbaka sina investeringar, vilket verkar ha fylls av andra parter som Ryssland och bundsförvanten Tyskland. Så det går att betrakta det hela som en rättrett. Men illuminatis egentliga syfte och förhoppning är naturligtvis att de här ländernas ekonomi ska bracka samman men det blir inte alltid som de har tänkt sig. I stället förlorar de, eller förlorat i fallet som Cypern sina positioner. Euron blir starkare vilket är en viktig konkurrent i förhållande till dollarn och alltså hotar illuminatis och familjen Rotschild viktiga maktställning i den här verksamheten.

Kort sagt går utvecklingen inte som illuminati och familjen Rotschild har tänkt sig. Frågan är hur långt de funderar klamra sig fast vid terrorn och de andra metoder som de fortfarande har i sitt förfogande.

Själv vill jag leva i timmerhus. Med utsikt över viken och längre bort den snöbeklädda bergen. På vintern ska jag sitta framför kaminen och njuta av eldens surrande och dess värmande våg som träffar mina kinder. Men min mammas familj lämnade en sådan miljö och flyttade till staden. Till civillisationen. De blev Tehranbo och kunde sträcka lite extra på ryggen när de åkte tillbaka till sina hemtrakter eller semester någon annanstans i landet. De lärde sig riksspråket ganska fort också, i alla fall barnen. För min mormor var det svårare. Det var nästan att prata ett helt nytt språk. Hon var pensionerad. Hela sitt liv hade hon sysslat med att förädla djurens basprodukter. Göra smör, yoghourt, ost och grädde av mjölk. Nu satt hon hemma och behövde bry sig bara om sin egen familj. Ibland bjöd hon hem grannarna och då blev det problem med språket. Hon ville bli av med dem. Första gången hon pratade ren persiska var när hon ville bli av med en påträngade granne som vägrade åka hem. Då sa hon på ren persiska till min äldre moster "säg till mig att jag ska ut och handla torkade limon så att hon ska åka hem". I sin egen värld försökte hon använda ett språk som ingen annan förstod, någon typ av kodspråk och då kopplade hennes hjärna det språk som hon hade så svårt med. Grannen blev naturligtvis förlägen och gick hem.

Min mormor var produkten av ett patriarkaliskt samhälle. Hon bad alltid och hade till och med slöja i hemmet. I sin by fick de till och med ha heltäckande. Det var ett krav som min morfar också ställde på min mormor speciellt med tanke på att hon jobbade bland männen, rättare sagt herdar som vallade min morfars boskap och deras fruar. De satte upp tält på somrarna på bergstrakter som ägdes av min mammas släkt sedan generationer. Herdarna vallade boskapen och min mormor tillsammans med deras fruar tog hand om produkterna. Min morfar var å andra sidan någon typ av affärsman och brukade komma och gå ridande i kostym. Då brukade han tjata på min mormor att hon ska sköta sin slöja någonting som min mormor inte alltid lyssnade till. Hon hade så mycket att göra så att hon inte hade tid att tänka på det. Barnen bland andra min mamma sprang runt och lekte. Ibland fick hundarna som de använde för att valla boskapen med nya valpar. Ett par av de sparade de, de andra som de inte behövde begravde de levande.

Det var ett hårt liv på många sätt. Barnen blev fastbunda på åsnor när de var påväg till vallningstrakterna eftersom det inte fanns riktiga vägar. Åsnorna lyckades passera de branta dalarna precis vid kanten med barnen fastbundna på ryggen. Men det här livet lämnade familjen efter sig. De lämnade landet och barnen började gå på skolan, kanske inte med bästa resultat men de hade ingenting emot att stanna i huvudstaden på somrarna och läsa upp sina betyg istället att åka till sina i mina ögon idylliska hemtrakter. De där bergen. De sjudande bäckenen. Det är så avslappnande och rogivande att befinna sig i sådana trakter. Bara få slappna av och låta kroppen och naturen bli ett.