Ett stycke nedanför horisontens tätbevuxna träd finns det hus med mäktiga takformationer uppradade. Det syns att de är påkostade och välgjorda och framför allt byggda för länge länge sen, långt innan E-4 som finns ett stycka bakom de och trevåningslägenheterna som jag själv bor i uppfördes. När jag tänker efter var det just de här häftiga men samtidigt mjuka och varierande takformerna hos de mångtaliga byggnader här i Södertälje som gav mig det första intrycket av stan. Att jag upplevde det som en varm och harmonisk stad. Det är även många andras upplevelser som bor här. De brukar säga att "Södertälje är en fin stad, det är bara synd att det har hänt så mycket skit här", och referar förmodligen till de väldokumenterade upploppen som skedde innan jag flyttade hit. Det fick jag först höra av killen som jag var inneboende hos den första tiden. Sedan hittade jag den här lägenheten som inte ligger långt från hans lägenhet. Han var inte glad när jag flyttade och hälsade knappast när jag vinkande med ett leende på läpparna. Han kanske såg mig som en otacksam typ. Han som hade öppnat en dörr åt mig. Valt ut mig bland många andra sökande och gett mig husrum. Hade bjudit på sin livshistoria som var i många avseenden ganska tragiskt och låtit mig lära känna hans släkt. Hans mamma bodde i våningen under och jag var gäst hos henne ett par gånger och träffade där även hans bror och systrar och deras familjer.

Den där lämnade jag bakom mig och flyttade hit till den här lägenheten. Kanske förlorade jag min chans att komma in i, liksom träden i horisonten tätbevuxna, gemenskapen i den här stan. Förlusten har naturligtvis varit avskildheten. Att man hade eget privatliv. Vinsten hade varit å andra sidan att man hade fått ett enormt stöd i alla avseenden. Att bli en del av en månghuvad gemenskap som öppnade vägar i alla riktningar.

Jag var ändå glad och njöt av att bo i den här stan. Det gav näring till mitt sargade självförtroende att kunna jämföra sig med människor som jag ansåg ha kommit längre än. Jag var ändå utbildad även om jag inte ansåg att min utbildning var någonting att hänga upp i julgrannen. Men jag hade i alla fall en, till skillnad från de flesta syianer som bor här av vilka en hel del jobbar inom resturangbranschen och liknande verksamhet. Jag fick min lön i slutet av månaden och behövde inte bry mig om annat. I slutet av veckan brukade jag gå och köpa pizza i pizzerian som ligger i den låga byggnaden som är belägen bredvid kyrkans parkeringsplats. Där finns förutom pizzerian även en livsmedelsaffär, bilverstad, grönsaksaffär och två frisörsalong, uppradade efter varandra. Killen som jag köpte pizza av tålde mig till en början men sen blev det för mycket för honom antar jag. Kanske tärde jag på hans självförtroende lika mycket som han närde min. Sista gången jag köpte pizza där fick jag en värdelös pizza och det tog jag som att de inte tyckte att jag dök upp där då och då med näsan i vädret vilket jag kan förstå till viss del. Jag hade inte heller tyckt att det var roligt att bli påmind om mitt eget misslyckande.

Syrianer må vara pizzabagare och jobba inom resturangbranschen men de är i grunden ett stolt folk. Kulturellt, i grunden, bryr de sig om kunskap och utveckling. Läser man deras historia så förstår man varför de avvundas mig. En historia som är ganska lik det folk som jag själv tillhör men som genom historiens gång har gått skilda vägar. Medan deras folk har med åren decimerats och blivit mer och mer marginaliserat så är mitt folk fortfarande i högsta grad levande.

Men trots alla historiska bakslag och motgångar så är de fortfarande stolta. De är inte helt utdöda heller utan de finns. De är inte heller raktigenom pizzabagare och driver andra liknande versamheter som kaffeterier. De jobbar också inom socialtjänsten, många duktiga politiker som Ibrahim Baylan är syrian, sedan är de lärare och andra duktiga yrkespersoner. Min tandläkare här i Södertälje är just syrian och det är nivåskillnad mellan det jobb som han utför och det som utförs i en vanlig hederslig svensk folktandläkarvård. Det blir en betydande skillnad i resultatet när man lägger hela sin själ i det jobb man utför vilket många syrianer gör.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte om alla kan följa mina tankar. I slutändan handlar det om socialingenjörskonst. Att påverka människor i rätt riktning. Att skapa ny kultur.   Till exempel kan du sätta upp en genomtänkt staty i en rondell och se till att det påverkar...

Egentligen är konflikt mellan etiska grupper inte mer komplicerad än konflikter mellan grannar och enskilda personer. Det kan vara fridfullt och det kan vara mindre fridfullt. Frågan som ställs då är om fridfullheten är resultatet av slumpen eller om...

Att inte bara västvärlden utan världen överhuvudtaget kommit långt, inte bara i tekniskt avseende utan även inom andra vetenskap som kan bidra till de institutioner som har samhället och dess uppbyggande som huvudfråga kan vi utgå ifrån. Att en ledar...

Den glödande tråden i den verklighet som vi lever i är att skapa en så smärtfri och naturlig sammansmältning mellan världens länder som möjligt. Det undanröjer helt enkelt illuminatis möjligheter att kunna agera genom osämja. Om den teorin som jag fr...

Ibland tvivlar jag på mitt sätt att närma mig verkligheten. Varför gör i så fall inte "andra" författare det? Varför smyger de runt verkligheten som katten går runt het gröt. Är det bättre så? Ska inte verkligheten beskrivas rakt ut istället som mång...