Ofta romantiserar man andra ställen och missar att se var man själv befinner sig. Är man uppmärksam speciellt här i Sverige får man många möjligheter att förundras över saker och ting. Jag var i Stockholm vid ett par tillfällen för ett par månader sen, letade efter någon café där jag kunde sätta mig och skriva. I vanliga fall promenerar jag som alla andra utan att lägga märke till någonting. "Man bor ju här, man ska inte gå runt och titta på saker och ting. Det gör man när man åker utomlands som turist. Det är i andra länder som det spännande, det romantiska, det sevärda och fina finns", tänker man. Många gånger känner man andra städer som man har befunnit sig under korta tillfällen bättre än det ställe som man har bott i sedan barndomen.

Men som sagt det fina behöver inte vara på andra sidan jordklotet utan kan befinna sig precis utanför din ytterdörr. I alla fall så gick jag i en vanlig, tråkig svensk gata i jakt efter en mysig café trodde jag. Men när jag började titta på omgivningen så såg jag någonting som jag alltid har drömt om. Paradgatan i babylon med välsammansatta byggnadsfasader och färger som tillsammans sammansmälte och lyfte fram det som jag inte trodde fanns, i alla fall inte i Stockholm, inte i Sverige. Möjligen någon annanstans men inte här i Sverige. Man blir paff att man faktiskt befinner sig i sina drömmar, eller att ens drömmar är den verkligheten man befinner sig i, i alla fall till det yttre.