Jag såg "den store Gatsby" med brodern till han som har lämnat oss. Filmen finner i alla fall sig gestaltning i en berättelse av en författaraspirant. Han har helt enkelt träffat en person som han tycker är värt att skriva om, "den store Gatsby". Det är generellt synd om den här mannen, han är född i en fattig familj och jobbat sig upp till den han är och så blir han kär i en tjej och gör allt i filmen för att nå henne någonting som han misslyckas med. Man blir illa berörd. Det är uppenbart vem "den stora Gatsby" är, nämligen Jakob Rotschild. Filmen är så pass välgjord att man ser likheterna, hur han går, hans små manéer, gester och många andra detaljer som ger en anledning att le i filmen förutom av avsmak.

I alla fall pratade jag mycket med brodern till en av mina barndomskompisar som har som sagt lämnat oss. Han är här i Stockholm för att träffa sin mamma som bor i Hanninge. Jag var där och när vi träffas så brukar det bli en hel del prat. Det är lite så, det är inte bara jag och hans stor brorsa som var nära vänner utan hans mamma är också nära vän med min mamma och så vidare. Det är enkelt att prata när vi träffas även om vi inte gör det så ofta. Det är skönt att få prata av sig eftersom mina genuina möten med andra människor är ganska sparsamt. De tillfällen som ges brukar jag prata ut. Jag pratade i alla fall på som en papegoja och berättade mycket om hur spelvärlden fungerar eftersom han är spelintresserad. Han ställde sina frågor och jag pratade på och det kändes att jag var så pass övertygande att han skulle ha svårt att missförstå mig. Jag satte i alla fall tre spel när jag var och träffade honom i lördags och så igår när vi tittade på ishockeymatcher, bland annat finalmatchen mellan Sverige och Schweiz. Jag förklarade hur jag tänkte kring de här matcherna och hur det fungerar i det verkliga livet utan att median behöver rapportera om det. "Har median sagt någonting om att amerikanerna själva har legat bakom 11 september? Nej det har de inte gjort, varför tror du då att de kommer att berätta om att de här matcherna är riggade?" säger jag och tror jag att han ska fatta.

Mina spel satt i alla fall och jag hade trott att jag hade varit så övertygande att han skulle rygga mina spel, men det gjorde han inte. Han pratade istället om statistik som om det jag hade berättat för honom innan inte existerade. Jag kliar mig i huvudet. Jag blir inte klok. Hur tydlig ska man behöva vara för att folk ändå inte ska fatta, eller glömma bort det i samma sekund som man har sagt det.

Man blir idiotförklarad istället. Man känner sig nästan som en trollkarl. Det känns att jag rabblar upp trollformer och inte konkret om hur någonting förhåller sig. För han blev förvånad när spelen satt, nästan lite chockad även om jag hade som sagt beskrivit i detalj hur jag hade tänkt. Sedan satt spelet som sagt precis som jag hade föreskrivit men trots det är människan oförmögen att suga åt sig informationen. Oförmögen att förstå.

Men det var ändå skönt att sitta och snacka, även om ens samtalspartner inte hänger med i exakt man säger. Han var i alla fall duktig på att ställa frågor och på så sätt rörde vi många ämnen som sitter där latent någonstans i virrvarren av mina hjärnceller och pyser. På så sätt luftar man tankarna och sätter ord på det. Det tycker jag är skönt att få ur sig saker och även om det är beklagansvärt att det inte går in någonstans hos ens samtalspartner. Bara det är intressant. Varför folk har så svårt att förstå och i det tillståndet dumförklarar de en istället.

I alla fall, förmodligen för att få ytterligare eld på sin brasa och kunna idiotförklara mig fullständigt så ställde han några andra frågor inom andra ämnen som till exempel vad som pågår i Syrien. Det har jag inte heller tänkt på så mycket. Det är också en tanke som ligger latent någonstans eller låg. Men när jag tänkte efter så tedde det sig uppenbart. USA vill helt enkelt starta ett krig mellan shia och sunni muslimer och i det fallet spelar syrien en viktig roll. Om Syrien faller i händerna på de typer som USA stödjer så är den målsättningen, ett krig mellan shia och sunnimuslimer inte långt borta. Hur enkelt just det här resonemanget nu än är, så är den tydligen ändå helt utom räckhåll, helt omöjligt att förstå och ta in för de flesta. Med andra ord inte bara hos min kära broder, en kille vars familj jag har delat en hel del med, allt från resan till Sverige, den långa väntan på Sveriges olika flyktingsförläggningar och därefter allt som har hänt och inte hänt.

En annan intressant fråga som vi diskuterade var Syrianer och Iranier. Han undrade varför Iranier var taxichafförer medan syrianer jobbade inom resturangbranschen. Den tanken låg också latent någonstans hos mig och jag var glad att även den granskades lite noggrannare. Jag försöker ibland ställa mig i andra folks kläder och försöka se hur de ser på saker och ting och jag har vid ett antal tillfällen, kanske undermedvetet satt mig i just syrianerns kläder. Kanske på grund att jag bor i Södertälje där det också bor en hel del syrianer. Det känns att de har en friare syn på saker och ting. De kan satsa mycket mer helhjärtat på det som de utför eftersom de inte har något land att återvända till. Det är så jag tänker. Och många gånger tänker de storslaget vilket inte heller är så konstigt med tanke på deras historia. Deras sätt att vara och deras goda framgång inom eget företagande är helt enkelt en kombination av frihet som följer faktumet att de inte har något land att återvända till och deras jämförelsevis magnifika historia. Däremot så iranier kanske inte ser på saker och ting på samma sätt. Man kanske har liknande historia som man kan luta sig tillbaka på, men däremot har de ett land som hämmar deras synfältet för att de ska kunna tänka fritt och stort. Öppnar till exempel en iranier resturang eller någon annan privatverksamhet som enligt min broder är oftast inom taxibranschen så är det för att tjäna pengar och inte för att det ska potentiellt kunna lägga fröet till en möjlig framtida imperium.