Det är gråmolnigt. De tät bevuxna träden borta vid horisonten skiljer liksom en stor häck E4 från mitt bostadsområde. Det är ganska lugnt ute. En och annan bil passerar förbi syrianska-ortodoxa kyrkan mittemot. En kyrka som befolkas på söndagar av assyrier/syrianer som bor lite varstans här i Södertälje. Jag sitter vid mitt köksbord och njuter av den fridfulheten som finns i situationen. Det enda som stör utsikten är ett par pappersbitar som har letat sig ända upp till den fortfarande kala björken som finns utanför mitt fönster. Det är tecken på att allt kanske inte är frid och fröjt här. Periodvis har det varit ganska stökigt i den här stan med upplopp mellan olika folkgrupper. Då bodde jag inte här. Jag kom när stormen hade lagt sig. Jag charmades av Södertäljes varma arkitektur med rötter i romantiska och klassiska tidsperioder. En skönhet som delvis har blivit suddigare. Folk som bor här kanske inte matchar den skönhet som finns i arkitekturen, vilket  är i och för sig förståeligt med tanke på den svårslagna skönhet som finns i den här stadens yttre.

Mångas ansiktsuttryck var stelnade i en min av avsmak. Det spelade ingen roll om man var glad och hälsade på dem. Minen ändrades inte. Det var alltid samma. Andras ansiktuttryck var mer levande, så positiva. Det la jag också märke till och det fascinerade mig. Jag kommer ihåg att jag tänkte att Södertälje har anmärkningsvärt öppna och sällskapliga människor. Men ibland visade det sig att bakom den glada sociala ytan döljde  sig en inte lika tilltalande inre. Det lär man sig när man har bott här ett tag. Att vissa har utarbetat en genuin förmåga att hugga varandra i ryggen. Men det finns även en tredje grupp människor här i Södertälje som jag fortfarande inte har förstått mig på. De är så egendomligt fridfulla. På de verkar det som att de sitter vid en strand och lyssnar på de rytmiska vågorna som slår vid strandkanten. De är genuint nyfikna och utforskande, utan att värdera och döma.

Det är kanske så som barnen ser på världen, nämligen att på ett utforskande och nyfiket sätt oberoende om det de tar på är bajs eller blomma. De vill veta vad det är. De börjar äta på det. Smaka det, lukta på det. Har ni sett barn som äter sin egen bajs och är helt oförstående när de ser föräldrarna chockade miner?

Många känslouttryck som vi upplever är så kallade socialkonstruktion. Man agerar instiktivt utan att tänka efter hur man själv uppfattar företeelsen. Röster, lukter, smaker, alla saker som vi ser runtomkring oss kan vi uppfatta annorlunda om vi sitter noga och känner efter. Många saker som väcker upplevelser och känslor hos oss gör det utan att vi bearbetar någon större information. Det går direkt från sinnena till känslocentralen i hjärnan så att säga och den informerar oss vad vi ska tycka om den saken som vi upplever. Vi tittar och dömer det vi ser utan att tänka efter. Sinnesintrycket passerar tankecentralen i hjärnan helt enkelt till skillnad från det barnliga sättet att bearbeta information. Barnen måste utforska allting till minsta detalj. Känna, lukta och smaka på det och se vad det är för någonting. De tittar och tänker efter vad det är för någonting innan de bildar sig en uppfattning till skillnad från oss vuxna.Vinsten är naturligtvis att de upptäcker om de verkligen tycker om en sak eller inte.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte om alla kan följa mina tankar. I slutändan handlar det om socialingenjörskonst. Att påverka människor i rätt riktning. Att skapa ny kultur.   Till exempel kan du sätta upp en genomtänkt staty i en rondell och se till att det påverkar...

Egentligen är konflikt mellan etiska grupper inte mer komplicerad än konflikter mellan grannar och enskilda personer. Det kan vara fridfullt och det kan vara mindre fridfullt. Frågan som ställs då är om fridfullheten är resultatet av slumpen eller om...

Att inte bara västvärlden utan världen överhuvudtaget kommit långt, inte bara i tekniskt avseende utan även inom andra vetenskap som kan bidra till de institutioner som har samhället och dess uppbyggande som huvudfråga kan vi utgå ifrån. Att en ledar...

Den glödande tråden i den verklighet som vi lever i är att skapa en så smärtfri och naturlig sammansmältning mellan världens länder som möjligt. Det undanröjer helt enkelt illuminatis möjligheter att kunna agera genom osämja. Om den teorin som jag fr...

Ibland tvivlar jag på mitt sätt att närma mig verkligheten. Varför gör i så fall inte "andra" författare det? Varför smyger de runt verkligheten som katten går runt het gröt. Är det bättre så? Ska inte verkligheten beskrivas rakt ut istället som mång...